Framme nu, men slitet äre
Min ankomst till Indien i gryningen var ingen hit. Efter en chill flygtur skulle man ju bortskämt talat inte tacka nej till mer lugn, lugn, lugn atmosfär, utan, utan, utan tjat eller stress… Istället gav indierna mig ett första intryck i form av huvudvärk. Planet landade i gryningen och första åsynen av Indien, var först alla nattljusen vi såg från luften som lös upp staden. Sedan när vi hade fötterna stadiga på Indiens jord, var den alldeles ordinära kalkgolv-flygplatsen tax-free bestående av massa vegetarisk mat såsom majs såldes och vanlig amerikansk mat här och var. I alla fall. Situationen kändes i stort sett galen. ALLA FÖRSÖKTE ÖVERRÖSTA VARANN. Taxichaufförer ville såklart att vi skulle åka med dem, så de tutade och förde oväsen så vi skulle ..välja dem. Det kändes som att tusen tiggare försökte få min uppmärksamhet och mina rupier på samma gång, men det var förmodligen bara typ 2. Men ibland är det svårt med begreppen! Cikaderna givetvis… oboy inte för att glömma att nämna dem. De är indiska insekter som väsnas FÖR MYCKET. Hur mycket folk som helst i övrigt också, och ingen var ju direkt.. tja, ni vet …tysta. Eftersom alla andra var så högljudda var ju alla andra tvungna att dundra på också, så NU har ni förhoppningsvis en bild i huvet. Ja herre vilket liv.
I alla fall hämtade vi våra väskor, blev infösta i en taxi, kom fram till B&B stället framåt fortsatt gryning. Kollade i min kalender och kom att tänka på att det är annat år här i hinduismlandet än 2009. Tänkte att det ska jag skriva om senare, sen var jag trött och sov.
B&B stället är i alla fall sjukt nice, familjen jag bor hos är av ungefärligt kast, lant-kastet dvs. 4:e kastet. (Kasten skriver jag mer om i ett annat inlägg btw!) Pappan i familjen är nämligen lantbrukare, och de är bosatta vid utkanten av New Delhi. I släkten (mammans) så finns det personer i högre kast, 1: kastet tom. i Brahim-kastet för prästerna osv.
