moksha

Eftersom jag faktiskt bott här, hos Pinchambiosfamiljen väldigt länge nu (3 månader!) så har jag ju givetvis gjort mycket med familjen och lärt känna dem. Så idag blev jag faktiskt bjuden på P:s kusins bröllop! Jag blev lite chockad, då det är en av de största – eller snarare det viktigaste sakramentet inom hinduismen, och ett tillfälle att fira mer för vänner och familj än en svensk …turist. Men det betyder otroligt mycket för mig och ska bli väldigt intressant att se hur ett hinduiskt bröllop går till! Något säger mig att det är allt annat än likt ett hemma i Sverige, men vi får skåda och se!
Bröllopet är den 17:e Maj.
Och i övrigt var det ju riktigt turligt att jag blev bjuden på bröllop, då min so lärare liksom vill att man ska ha med det. :o

FÖRRESTEN! Det var ju en läsare som undrade hur in i självaste jag klarar av språket? Well to be honest  vet jag inte. Men det går bara, jag har förvisso en bakgrund med 4 års studerande av språket men ändå. Yeee.

Mörkare sidan:

inom hinduism sker det oftare att ett par inte  är kära men måste gifta sig ändå. Det är fel. Kärlek ska handla om äktenskap för att man är SÅ kär att man vill spendera resten av livet tillsamans. Ens att folk är kära och gifter sig för att sedan sluta vara kära tycker jag är fel. Skillnaden på att förutse framtid tillsamans eller bara nutid är kanske omöjligt för vissa. Men mitt svar till dem är att då har ni nutid nu. Ni får se vad framtien ger bara.
Tyvärr är det ofta så att folk som bara är kära i ett stadie gifter sig, vilket resulterar skilsmässa. Vet inte riktigt hur jag ska säga det här men jag hatar skilsmässor! :/
Att gifta sig betyder att spendera RESTEN av livet tillsamans. Inte ett tag. Ett tag är en relation. Ett förhållande som är så mycket, som ger så mycket. Varför gifta sig när man inte vet om man håller ihop om sisådär 70 år? Hmm jag låter nog elak nu vilket jag inte menar! Då min enda fråga är varför inte, med glimten i ögat, göra något istället för att gifta er om man inte vet var man är eller bara tror att man vet (vanligast), såsom ett NYTT sakrament som ger löften att tro på, leva efter och hålla och älska.
Tillbaka till hinduism, så skulle det med säkerhet inte bli ett accepterat sakrament (eller inte sakrament, det är skulle ABSOLUT inte vara måste. Men nästan. Så fint ändå, fast bara för de som blir kära då.) då hindus inte är så stressade för utvecklingen då världen går under "snart"....
VEM VET!
BRÖLLOP BLIR NICE!
HARE BRA! 

I Indien strövar kossor fritt omkring i hela landet, även i städerna. Ingen
jagar undan en ko, även om den stoppar upp trafiken. Ingen bonde kan tänka sig att slakta en ko, hur gammal och sjuk kon än skulle vara. För hindun är kon helig, en gudomlig symbol för moderlighet och ömhet.


                                      

Många tycker det är en dålig sak för korna, men å andra sidan är de som säger så aldrig vegtarianer har jag märkt. Fast för att säga min åsikt: jag tycker inte man ska äta kon, men den ska må bra för de. Den ska äta fräsht gräs istället för en colaburk på gatan liksom. Och om en vetrinär anser under omständigheter att kon bör avlivas så är det ju vettigast? Då borde inte hinduism stå ivägen.