moksha

I helgen har det hänt något hemskt. Tycker jag. Men det beros på mitt ursprung av västerländsk värld, men i alla fall Parminders far Theo har avlidit. Jag tycker det är väldigt hemskt att han inte är med oss mer, och vad jag syftar på med meningen att det beros på mitt ursprung menar jag att det här med evighets-religionen/tron är ju något jag långt ifrån växt upp med! I Sverige bland luthister har vi sörgt och begravt våra nära. Sörgt mycket och länge ofta.

I alla fall har Theo krimerats. Först tvättade Fredrik och några släktingar honom i Gangesfloden. Sedan krimerades han. När bara askan var kvar la vi askan i en rutig duk. Vi blandade i blomblad i också. Vi spred ut det i floden och hoppades att den döde nu når Moksha, och tar del av världssjälen.
Det var även en präst med som läste verser som kallas mantran.

Aningen obehagligt men nu är det i alla fall över. Fredrik rakade av håret idag också, som "offergåva" för Theo, till någon sorts hjälp så han verkligen når moksha.
Jag tycker det var konstigt att de tvättade kroppen när han var död, jag tror att atman antingen förblir helheten atman eller går över till brahman DIREKT vid dödsögonblicket, och grejerna som vissa har att lägga mat på liken (de kroppar som ej krimerats) inte hjälper då, personen redan håller på att bedömmas av Guden av sitt karma, det är helt enkelt för sent med den hjälpen.