moksha

Nu ska jag ta tåget hem, och jag tror jag fått svar på många av mina frågor. Jag känner mig rikare på kunskap och jag har verkligen fått tankeställare på vissa saker. En sak som är säker är att jag kommer fortsätta meditera för det ger mig verkligen något. En annan sak som är mycket säker är att målet med mitt liv är inte pengar, det är så säkert att när jag kommer hem ska jag skänka pengar till fattiga människor som behöver pengar.

De jag som mest relaterat till under min resa har varit hinduismens kärnor och de utan vanligt världsreligion tro. Folk som vill fånga dagen, utan så många tvång. Kyrkan att gå till kan för många kännas som tvång t.ex.
Enligt hinduismen är livet inte vackert, vilket jag inte tycker de visar för allmänheten så mycket i sina högtider, men ändå är ju livet något de måste leva trots att de ser det som straff att inte nå moksha ännu. Enligt de som tänker i ”logiska förklaringar” (för hinduer är ju hinduism logiskt!), om jordens skapelse, meningen med livet, och att jorden kommer träffas av rymdsten och döden kanske bara är slutet osv., de ser ju live som 1 liv. – vårda det väl. Lev nu,  följ dina drömmar och säg förlåt innan det är för sent. Gör de sakerna du vill och varför vänta, vem sa att detta är första dagen i ditt liv då det kan vara din sista? M.m.

En centimeter klokare av Indien, minst är jag.

/ELISABETH



Ps. Av Jenny 9c
Detta är en skolblogg, och en fantiserad resa, reflektionerna egna osv. Men varsågod och läs.

Happy Diwali!
Idag firar vi diwali, ljusets högtid - och ett hinduiskt nyår! Högtiden varar 5 dagar i den hinduiska månaden Kartika. Alla invånare tände ljus över hela staden för att visa att man välkomnade hem guden Rama.
Under högtiden ska man bli av med sitt vrede och svartsjuka. Man ska känna glädje och vara snäll! J

Man tillber även Lakshmi som jag presenterat innan!
i målade AUM-text på våran ytterdörr, för att Lakshmi, våran husgudinna, skulle komma och välsigna vårat hem! Vi la upp godsaker och offergåvor i fat framför ett altare som byggts för gudinnan också. Framför altaret fanns också rökelse, vatten, blommor (lotusblommor hade vi!), och en avbild av gudinnan. Hela vårat hus och gården täcktes av massor utav ljus. P berättade att i den heliga floden Ganges la de massa ljus i denna viktiga högtid. Massa tempel hade sjukt fina ljus! Ikväll kommer familjens släktingar och vi ska dela presenter (vilket påminner om kristen jul, absolut!), och äta god middag. Ris a la malta blire! Vi ska sjunga och dansa säger P, haha.
Dessa ljusen som vi lägger ut idag ska symbolisera kunskap och upplysning. Hela Indien lyser bokstavligen upp under denna pågående högtid. När första dagen av Diwali är över låter man lamporna lysa hela natten.


Högtiden påminde mig mycket om Thanksgiving. Den högtiden är lite mer sammankopplad till kultur än religioner. Thanksgiving handlar ju även om att lämna svartsjuka och ha trevligt med vänner och familj över lite kalkon.

Idag har alla i familjen öppnat bankkonto också, det anses vara extra lämpligt och föra lycka i det. Vilket påminner mycket om lite amerikanskt förekommande ”vidskepelsen” att om den första som kommer in i huset det nya året har pengar blir ekomonin bra för året!

På vägen till bröllopet pratade jag med P om att paret som skulle gifta sig inte kände varandra. Det är vanligt förekommande i hinduismen att kasten och horoskop (!)styr äktenskapet istället för kärlek. Kusinens föräldrar hade lagt ut en kontaktannons i en tidning.
För tradition så bjöd brudens far brudgummen på HONUNGSYOUGURT! Därefter fick brudgummen nya kläder och ett guldsmycke som såg mycket indiskt ut på bröllopet.
Själva ceremonin utfördes av en präst. Bruden bar en röd sidensari broderad med guldtråd och hon var väldigt indiskt sminkad och prydd med tusen smycken. Vi gäster sjöng för brudparet, och kastade ris på dem efter varje vers.

Ceremonin hölls i en väldigt stor lokal som brudens pappa hyrt. Den påminde om bygdegården i Spekeröd fast typ femti gånger större. När vi slutade sjunga så bytte brudparet blomstergirlanger och bruden fick ett halsband gjort av svarta pärlor, och det halsbandet ska hon bära så länge hennes nye man lever.

Brudparet sätter sig framför en helig eld och samtidigt som prästen läser heliga skrifter så kastar han ibland annat örter i elden. Brudparet själva häller offer smör och andra gåvor i elden. Sedan ber brudparet för friska barn, god ekonomi och bra samhörighet med mera, under tiden som dem ber så sjunger prästen en helig text. Efter det här så går brudparet sju steg runt elden och brudgummen läser en helig text sju gånger i rad.


Texten lyder ”Låt oss älska och beundra varandra och skydda varandra. Låt oss se, höra och leva i hundra höstar”

Själva ceremonin varade i tre timmar. Efter ceremonin var det trevligt kalas! Jag träffade en 13:årig student från England på festen! Vi pratade om hinduiska traditions- bröllop. Hon hette Sam och höll med mig om att det är dåligt att bröllopet ofta är utan kärleksskäl.

Reflektion om kasten.

Man kan bli hindu so man kan bli t.ex. kristen – men egentligen ska man födas i ett hinduiskt kast, annars är det inte så. Så är det ju i flera religioner att vissa delar bara är som de är. Det upplever jag inte som en gemenskap och något att fira eller ens prata om, det skulle kännas fejkat. Då jag snarare tror att de sakerna i dessa religioner bara ”är” är sådant du som troende inte kan förklara. – och det: för att du är just troende på vad någon bara tänkt. I alla fall om du föds som hindu så föds du ju bara i en hinduisk familj, och tilldelas automatiskt in i ett kast – familjens kast.
Detta kan jag relatera till när jag som väldigt liten var arg för att  jag inte föddes till en prinsessa, varför kunde inte min familj bo i ett slott och bestämma saker? Eller varför föddes jag inte i en familj som uppfostrade mig till popstjärna eller varför kunde de inte åtminstone skicka mig på en kurs så jag lärde mig dansa och kunde bli känd på det. Känd. Känd var min tro att det skulle vara att ha det ”bäst”, ack så fel jag hade! Materiell lycka och pengar – och så ironiskt! Det är ju precis de som har materiell lycka och pengar som är i högsta kastet i hinduismen, det är även materiell lycka och pengar som enligt en skrift ska vara något varje hindu ska nå i livet, alltså det är en del av hinduernas meningen med livet. Det som det finns ont om, ska ju ofta betyda mycket och vara eller visa sig vara värdefullt, t.ex. guld, riktig vänskap, bra familjer. Men finns det ont om pengar får jag fråga? Pengars görs varje dag, och hur mycket som helst av det. Jag tror tom att det görs fejkade pengar varje dag. Det är helt fel i världen att vissa har fåniga summor gånger mer än väldigt många som dör av svält. Som får dricka smutsigaste vattnet i världen för att överleva ett knappt tag. Vakna världen och vissa religioner, hallå hinduism, Bäst, vad är det?

I hinduismen så hamnar man i ett kast om man hamnar här på jorden, pga. Karman, från sitt förra liv. Som sagt i inlägget från flygplatsen, där jag började reflektera lite kring kvinnornas situation, så är alltså kvinnor av lägre rang i systemet. Första kastet i Indien (Indien=till80% av hinduer så jag tror jag kan säga Indien här, då det är centrallandet av Hinduism) tillhör Brahmin-kasten är prästernas, lärarnas och jordägarna, Makt-kastet, dvs. andra kastet utgörs furstarna, adelsmännen och krigarna. Tredje kastet är ”lantkastet”  därtill hör bönderna, köpmännen och hantverkarna. Tjänar-kastet – 4_e kastet är tjänarnas och slavarnas kast. Och ”femte” är de kastlösa som behandlas förskräckligt.
Detta hörde jag några prata om idag på hotellet, jag antecknade och såhär hade kvinnan berättat: ”Jag glömmer aldrig den högkastiga kvinna, som vi mötte i den lilla brahminbyn i norra Indien. Som vanligt skulle hon denna morgon hämta vatten i brunnen som låg vid byns utkant. Hennes lille pojke hängde över hennes bröst och jollrade fram sina tankar, under det att modern firade upp det gröna, unkna brunnsvattnet.

Plötsligt tappar pojken taget och glider ner i brunnen, där han är dömd att dö, om man inte hastigt kan få upp honom. Modern skriker förtvivlat på hjälp, och där kommer en man på vägen förbi byn. Han rusar hastigt fram till brunnen, drar upp pojken och lägger honom i moderns armar. Då ser hon vem mannen är. En oberörbar! Av en händelse har han kommit fram till byn, och ännu mer underligt var det att han ingripit. Men denna för oss så naturliga gärning kunde ha kostat honom livet.

Tillskyndande heliga män från byn, som hört kvinnans skrik på hjälp, drog ut mannen utanför byn och piskade honom nästan till döds. De lämnade honom åt sig själv och åt sjakalerna att leva sitt liv vidare – utanför byn och utan mänskligt tack.

Men detta var inte allt. Kvinnan var oren, barnet var orent och vattnet i byns brunn var orent. Allt detta måste renas från beröringen med den oberörbara mannen. En blandning av kons fyra produkter, urin, avföring, mjölk och smör, blandades till en välling. Så hälldes en del i brunnen, en del i pojken, som dog, och en del i modern, vilket höll på att kosta henne livet, ty den väldiga infektionen tog lång tid att reda ut – men nu var hon i alla fall ren.”

De olika kasten påminner mig mycket om hur det var i Frankrike osv. på Antoinettes tid, alltså mycket LÄNGESEDAN. Det var ett dåligt system. Speciellt de som är icke-troende och söker logiska förklaringar ser helheten, hemskheten i hinduiska kasten. Att det ska vara straff, då borde man ju minnas sitt förra liv så man åtminstone kan veta vad som blev fel! Eller är det det som är meningen med livet? Att hitta det.

Eftersom jag faktiskt bott här, hos Pinchambiosfamiljen väldigt länge nu (3 månader!) så har jag ju givetvis gjort mycket med familjen och lärt känna dem. Så idag blev jag faktiskt bjuden på P:s kusins bröllop! Jag blev lite chockad, då det är en av de största – eller snarare det viktigaste sakramentet inom hinduismen, och ett tillfälle att fira mer för vänner och familj än en svensk …turist. Men det betyder otroligt mycket för mig och ska bli väldigt intressant att se hur ett hinduiskt bröllop går till! Något säger mig att det är allt annat än likt ett hemma i Sverige, men vi får skåda och se!
Bröllopet är den 17:e Maj.
Och i övrigt var det ju riktigt turligt att jag blev bjuden på bröllop, då min so lärare liksom vill att man ska ha med det. :o

FÖRRESTEN! Det var ju en läsare som undrade hur in i självaste jag klarar av språket? Well to be honest  vet jag inte. Men det går bara, jag har förvisso en bakgrund med 4 års studerande av språket men ändå. Yeee.

Mörkare sidan:

inom hinduism sker det oftare att ett par inte  är kära men måste gifta sig ändå. Det är fel. Kärlek ska handla om äktenskap för att man är SÅ kär att man vill spendera resten av livet tillsamans. Ens att folk är kära och gifter sig för att sedan sluta vara kära tycker jag är fel. Skillnaden på att förutse framtid tillsamans eller bara nutid är kanske omöjligt för vissa. Men mitt svar till dem är att då har ni nutid nu. Ni får se vad framtien ger bara.
Tyvärr är det ofta så att folk som bara är kära i ett stadie gifter sig, vilket resulterar skilsmässa. Vet inte riktigt hur jag ska säga det här men jag hatar skilsmässor! :/
Att gifta sig betyder att spendera RESTEN av livet tillsamans. Inte ett tag. Ett tag är en relation. Ett förhållande som är så mycket, som ger så mycket. Varför gifta sig när man inte vet om man håller ihop om sisådär 70 år? Hmm jag låter nog elak nu vilket jag inte menar! Då min enda fråga är varför inte, med glimten i ögat, göra något istället för att gifta er om man inte vet var man är eller bara tror att man vet (vanligast), såsom ett NYTT sakrament som ger löften att tro på, leva efter och hålla och älska.
Tillbaka till hinduism, så skulle det med säkerhet inte bli ett accepterat sakrament (eller inte sakrament, det är skulle ABSOLUT inte vara måste. Men nästan. Så fint ändå, fast bara för de som blir kära då.) då hindus inte är så stressade för utvecklingen då världen går under "snart"....
VEM VET!
BRÖLLOP BLIR NICE!
HARE BRA! 

I Indien strövar kossor fritt omkring i hela landet, även i städerna. Ingen
jagar undan en ko, även om den stoppar upp trafiken. Ingen bonde kan tänka sig att slakta en ko, hur gammal och sjuk kon än skulle vara. För hindun är kon helig, en gudomlig symbol för moderlighet och ömhet.


                                      

Många tycker det är en dålig sak för korna, men å andra sidan är de som säger så aldrig vegtarianer har jag märkt. Fast för att säga min åsikt: jag tycker inte man ska äta kon, men den ska må bra för de. Den ska äta fräsht gräs istället för en colaburk på gatan liksom. Och om en vetrinär anser under omständigheter att kon bör avlivas så är det ju vettigast? Då borde inte hinduism stå ivägen.

Eftersom Theo är på ålderns höst (till läraren: bilden i presentationen är på en ung pappa, men låt oss säga att han är gammal nu i alla fall) så befinner vi (jag+ Theos familj) oss i den heliga staden Benares! Eftersom det i de gamla skrifterna står att om man dör vid Ganges strand, och krimeras och får sin aska utspridd i floden, befrias man från det oändliga kretsloppet. Därför är det många som reser till Benares när de blivit gamla, så att de är nära Gangesfloden när de dör.

När vi är här bor vi på ett ganska billigt hotell och vi kommer besöka ett tempel och marknader! Det är också ganska passande att vi är här nu, för snart, den 23:e februari är det en högtid för guden Shiva, och Benares är nämligen Shivas stad!
Nu ska jag ta en promenad med Parminder.
Hejdå!

Så här ser ganges bl.a ut:











-påminelse till mig själv: lägga in videoklipp på ganges-

Templet vi besökte igår.

   

Halla
Idag väckte P mig mycket tidigt för att berätta att hela familjen skulle vara i skola och på jobb hela dagen men jag ska gå med deras grannpojk Pär till "mandiren" vid stora vägen. Senare fick jag reda på att en mandir är en samlingslokal där Gudar kan dyrkas, precis som Kristendomen där hemma som vi har kyrkor.

Hinduerna tror att en mandir är ett hus där en eller flera gudar bor, vilket jag tycker är mycket spännande och intressant! Det får mig att tänka mycket på andar. & jag funderar på om att vara ande skulle kunna bli ett resultat av ett liv av ens karma? Men i sådannafall rör det sig om gudomligheter tror jag. Alltså att en människa som inte är gud (brahman helt och hållet enligt min tolkning då.) kan hamna i kasten då, eller nå moksha, men en person (- eller gud då?) som har mer av brahman (världssjälen) än athman (den egna själen) i sig kan bli  ande då. Men ande kanske är vad nirvana och moksha är? Hmm jag tror faktist inte så eftersom det inte känns logiskt. Ett exempel är om man inte kan se andar, borde de inte vara kroppsliga/djuriska/”ha form”. Fast det skulle ju kunna vara mycket troligt så att alla djur till exempel är andar! & människor är de enda som har själen athman och kroppsligheten.

I alla fall gick jag och grannpojken dit direkt på morgonen. Det vi skulle utföra var en daglig, (helig) andakt. Allså en puja som hinduerna säger. Den hinduiska bönen helt enkelt!
Pär berättade på vägen till mandiren att det finns flera tusen mandier i Indien och det för att bevisa att Brahman, finns överallt! Jag frågade om han visste vem som byggt dessa tempel men han svarade bara att det var väl arbetarna så jag förde inte konversionen vidare.

När vi var framme var det en pandit vilket motsvarar luthersk präst, som skulle leda andakten! En pandit har högre social status än en vanlig ”pujari” som också kan leda en andakt. Dock var det ett tempel av högre rang vi var hos, så de hade tom. överpräster, eller brahamer som de heter.

Vi brukar utföra andakten i hemmet, man behöver inte gå till mandiern varje dag. Men jag är glad att jag fick möjligheten! Hinduer utför daglig andakt i hemmet och förväntas inte gå till en mandir varje dag.
Innan gudstjänsten började så badade vi. Pär berättade för mig vad som hände, eftersom Panditen gjorde sakerna bakom draperier. ”Panditen tvättade murti-statyer i vatten och mjölk.” Mjölk för att det kommer från den heliga kon såklart!
”Därefter smörjer panditen murti med sandelträ eller gurkmeja eller kum-kum.
En pujari har ett tilak- märke på pannan, som består av dessa beståndsdelar, och han gör ett likadant tilak-märke på murtin. Han klär murtin i röda eller guldfärgade kläder och hänger blomstergirlanger på dem. Han offrar mat till dem, oftast i form av frukt, och använder rökelse för att rena luften runt dem och göra den sötare.”

Han sjöng även texter som kallas mantra och reciterade böner på sanskrit. Slutligen, innan draperierna dras åt sidan så att gudomarna kan ta emot gudstjänstdeltagarnas lovprisning, tänder purjari arati-lampan

Det ögonblicket draperiet drogs åt sidan, så vi kunde se, och tro oss bli sedda av Brahman, världssjälen. Detta speciella ögonblick kallas darshan.

Sedan utförde pandit arati-cermonin. Han placerade fem ljus på en plåtbricka och rörde brickan i en cirkel framför bilden av våran by’s lokalgud ”Sevan”. Cirklandet gjordes medurs och ner kring murtin.
Brickan förs sedan från vänster till höger och till vänster igen för att göra ännu en cirkel. Under tiden fick vi sjunga AUM och be en bön. De var mycket fint. Sången ackompanjerades tom. av musik på trummor, cymbaler och orgel. Det spred ett lugn över hela mig! Akten avslutades med att vi bad till Brahman, ”Välsigna mig med alltmer ökande tro, gudomlig kärlek och tjänstvillighet”. ALLA pratade högt och tydligt vilket ofta bara är få som gör hemma i luterska kyrkan i Sverige!  
Sedan ställde vi oss upp.

Panditen cirklade sedan arati-brickan till de andra tre sidorna av mandariden. Han stänkte faktist vatten, som fanns i en fin trumpetsnäcka, över oss deltagare! Det var för att dela ut, och dela med Brahmans välsignelse till oss.

Sedan fick vi sätta oss ner igen, och vi fick skicka runt arati-brickan. Vi la ett penningoffer på brickan och lät lamporna passera över händerna, & ögonen som tecken på mottagelse av Brahmans välsignelse.
Nu var den hinduiska gudstjänsten över.
Vi fick med oss en prashad av nötter, frukt och sötsaker ut som välsignats av Brahman.

På B&B (bed and breakfast) stället jag snarare har som värdfamilj eller vad man ska säga, består av pappa theo, dotter Parminder, son Fredrik och mamma Pe.

Det här är Parminder

 

Theo, Pe och grannpojken!



Fredrik!